Lyft fram de glömda – men sen då?

Omforma, nya strukturer för designbranschen har i sin studie funnit en ibland missriktad välvilja. För om inte kulturutövare omtalas kontinuerligt utan istället lyfts fram som kuriösa fynd från forntiden eller utkanten av det relevanta faller de snabbt i glömska igen.

Under vintern pågick på Nationalmuseum design en fin utställning vid namn Kvinnliga pionjärer. Utställningen behövs enligt Nationalmuseum eftersom många av de framgångsrika kvinnliga formgivare som verkade under mellankrigstiden till följd av en rad uteslutande mekanismer idag är helt bortglömda och inte finns representerade någonstans. Det är viktigt att vända tillbaka i historien och gräva djupare för att den ska berätta en sann historia, en som inte utesluter valda delar. Det är också en arbetsmetod som används både inom museivärlden, akademin och bland journalister. En fråga som Omforma ställer sig är om det i vår samtid finns något att lära av hur kvinnorna fallit bort ur historien.

Frågan är om de glömda kvinnorna som plockas upp i ljuset verkligen ger en förändrad historieskrivning och om berättelserna påverkar hur vi agerar i vår nutid. Det är i det offentliga samtalet idag ett allmänt accepterat mål att kvinnor och män ska ha lika möjligheter. Att ge plats åt kvinnor i historien är därför inget risktagande utan kan istället ge credit för att de som ger platsen visar att de är en del av samtiden. Till exempel säger Bo Madestrand chefredaktör för tidningen Form att ”I nästa nummer av tidningen inleder vi dessutom ett projekt där vi presenterar bortglömda, nordiska kvinnliga formgivare.” Men om vi tittar närmare på samma tidskrift får vi en nedslående bild av vår egen samtid och hur historia skrivs. De nutida kvinnliga formgivarna är nämligen underrepresenterade – de utgör närmare bestämt cirka en tredjedel av det redaktionella materialet. I tidningens reportage om kvinnliga designers förstärks den manliga dominansen genom att det ständigt är män som används som referensram och inspiration. En enkel genomräkning visar i realtid hur kanoniseringen av manliga designer går till. Kvinnorna står som ensamma undantag i ett hav av män. De kvinnor som omnämns är med stor majoritet nutida.

Att plocka upp kvinnliga formgivare i tidningen för att de är bortglömda riskerar därför att kasta endast ett tillfälligt sken över formgivarna eftersom de sedan försvinner ut från rampljuset för att kanske plockas upp ett decennium senare och återigen visas upp som fynd ur historien. Om inte omnämnandet är konsekvent och kontinuerligt, om inte den mångfald av framgångsrika designer som verkar i Sverige ges samma utrymme i det offentliga blir berättelsen om svensk design en ledsam och enahanda historia även i framtiden.

Idag har andra designer än bara kvinnor svårt att göra sig hörda. I framtiden får vi antagligen anledning att skriva in bortglömda designer i historien både utifrån kön och exempelvis klass och etnicitet. En design som utgår helt ifrån den kommersiella tillbakablickande nationalism som blivit grunden för vad som idag anses vara svensk design har svårt att ge plats för andra behov och uttryckssätt än de som passar den välfyllda plånboken hos medelklassen av svennar. Vad vi behöver göra är att fylla på historien både bakåt och här och nu. Lyfta fram varandra och se hur designsverige spretar åt alla möjliga håll. För annars kommer vi upptäcka om några decennier att det finns ett stort hål från början av det här århundrandet. Ett hål som osynliggör grupper av professionella, men också grupper av befolkningen och deras behov, liv och estetik. Så frågan är vad Nationalmuseum design gör med sina nyinköpta “kvinnliga pionjärer” i framtiden? Vi hoppas att de visar upp dem i andra konstellationer som exempel på strömningar som inte har med deras könstillhörighet att göra. Vi hoppas också att Form minns sina bortglömda kvinnor om ett år, och att dagens populära formgivare omnämns när de (förhoppningsvis) har blivit historia.

Kvinnliga pionjärer visades på Nationalmuseum design på Kulturhuset Stadsteatern till och med 14 februari 2016.

 

Kerstin Sylwan

Designer, projektledare Omforma, nya strukturer för designbranschen

Vår undersökning av Form var en del av Omformas ordinarie undersökning men fick inte plats i boken. Så här gjorde vi: Vi gick igenom all redaktionell text och räknade där hur ofta män respektive kvinnor räknades. Vi räknade också hur många artiklar som var skrivna om kvinnor respektive män och hur stor plats dessa tog i tidningen. Vi undersökte tidningen under åren 2013-2014.