Lyft fram de glömda – men sen då?

Om inte kulturutövare omtalas kontinuerligt utan istället lyfts fram som kuriösa fynd från forntiden eller i utkanten av det relevanta faller de snabbt i glömska igen.

Under vintern 2016 pågick på Nationalmuseum design en utställning vid namn Kvinnliga pionjärer. Utställningen behövs enligt Nationalmuseum eftersom många av de framgångsrika kvinnliga formgivare som verkade under mellankrigstiden till följd av en rad uteslutande mekanismer idag är helt bortglömda och inte finns representerade någonstans. I katalogen redogör redaktionen för mekanismerna som byggde på både ren diskriminering, smak och politisk utveckling. Det är intressant och viktig läsning för att förstå hur strukturer samverkar historiskt och i nutid. Utställningen visar att det är nödvändigt att vända tillbaka i historien och gräva djupare för att den ska berätta en mer mångfacetterad historia. Att lyfta fram historiska föregångare som fått en undanskymd position är också en arbetsmetod som används både inom museivärlden, akademin och bland journalister. Nationalmuseum är på inget sätt unikt när de väljer att göra en utställning för att sätta ljuset på kvinnor som fallit bort ur historieskrivningen, utan verkar i en livaktig tradition.

Det är i det offentliga samtalet idag ett allmänt accepterat mål att kvinnor och män ska ha lika möjligheter. Det är faktiskt lag på det. Att ge plats åt kvinnor i historien är därför inget risktagande utan kan istället ge pluspoäng för att de som lyfter fram de bortglömda visar att de är en del av samtiden.

Trots årtionden av forskning och projekt ser vi att kvinnor fortsatt är kraftigt underrepresenterade i exempelvis historieundervisning i skolorna. Vad kan det bero på? Genom att återgå till vårt eget fält design och belysa ett exempel på hur kvinnorna fallit bort ur historien kanske vi kan få ett svar.

Bo Madestrand chefredaktör för tidningen Form försöker samla samtidspoäng genom att lyfta fram en undanskymd grupp. I en diskussion berättar han att ”I nästa nummer av tidningen inleder vi dessutom ett projekt där vi presenterar bortglömda, nordiska kvinnliga formgivare.” (Han tillägger sedan att han utgår ifrån att bortglömda är samma som döda. Slutsats: när kvinnor dör glöms vi bort. Problemet är att kvinnor försvinner ut ur historieskrivningen redan innan vi dör.) Givetvis ska en inflytelserik tidskrift inom designfältet som ägs av statligt stödda Svensk Form ha ambitioner om inkludering och jämställdhet – men det krävs lite mer än ambitioner. Om vi tittar närmare på tidskriften får vi nämligen en nedslående bild av vår egen samtid och hur historia skrivs. De nutida kvinnliga formgivarna är underrepresenterade – de utgör cirka en tredjedel av det redaktionella materialet (artiklar i form av intervjuer och reportage), männen två tredjedelar. I tidningens inslag om kvinnliga designers förstärks sedan den manliga dominansen genom att det ständigt är män som används som referensram och inspiration. En enkel genomräkning visar i realtid hur kanoniseringen av manliga designer går till. Kvinnorna står som ensamma undantag i ett hav av män. De kvinnor som omnämns är med stor majoritet nutida eftersom historiskt verksamma kvinnor inte nämns som inspiration eller en del av kanon.

Att plocka upp kvinnliga formgivare i tidningen för att de är bortglömda riskerar därför att kasta endast ett tillfälligt sken över formgivarna. Utan en genomgående analys av tidningens innehåll och en uppföljning försvinner de framlyfta kvinnorna snabbt ut från rampljuset igen för att kanske plockas upp ett decennium senare. Och återigen visas upp som fynd ur historien. Om inte omnämnandet är konsekvent och kontinuerligt, om inte den mångfald av framgångsrika designer som verkar i Sverige ges samma utrymme i det offentliga blir berättelsen om svensk design en ledsam och enahanda historia även i framtiden. För precis som alla insatser för att synliggöra bortglömda kvinnor visar så är det inte en verklig brist på kvinnor som är problemet, utan en struktur som diskriminerar bort kvinnorna. Utan dagligt arbete och långsiktigt tänkande så blir framlyftandet bara punktinsatser – som måste upprepas igen och igen.

Det finns fler designer än bara kvinnor som har svårt att göra sig hörda. I framtiden får vi antagligen anledning att skriva in bortglömda designer i historien både utifrån kön och exempelvis klass och etnicitet. En design som utgår helt ifrån den kommersiella tillbakablickande nationalism som blivit grunden för vad som idag anses vara svensk design har svårt att ge plats för andra behov och uttryckssätt än de som passar den välfyllda plånboken hos medelklassen av svennar. Vad vi behöver göra är att fylla på historien både bakåt och här och nu. Lyfta fram varandra och se hur designsverige spretar åt alla möjliga håll. För annars kommer vi upptäcka om några decennier att det finns ett stort hål från början av det här århundrandet.

Ett hål som osynliggör grupper av professionella, men också grupper av befolkningen och deras behov, liv och estetik. Så frågan är vad Nationalmuseum design gör med sina nyinköpta “kvinnliga pionjärer” i framtiden? Vi hoppas att de visar upp dem i andra konstellationer som exempel på strömningar som inte har med deras könstillhörighet att göra. Vi hoppas också att Form minns sina bortglömda kvinnor om ett år, och att dagens populära formgivare omnämns när de (förhoppningsvis) har blivit historia.

 

Kvinnliga pionjärer visades på Nationalmuseum design på Kulturhuset Stadsteatern till och med 14 februari 2016.

 

Kerstin Sylwan

Designer, projektledare Omforma, nya strukturer för designbranschen

 

Vår undersökning av Form var en del av Omformas ordinarie undersökning men fick inte plats i boken. Så här gjorde vi: Vi gick igenom all redaktionell text och räknade där hur ofta män respektive kvinnor räknades. Vi räknade också hur många artiklar som var skrivna om kvinnor respektive män och hur stor plats dessa tog i tidningen. Vi undersökte tidningen under åren 2013-2014.

Källor:
Bo Madestrand, Design Sweden, 2015-04-29, Facebook
Ditte Hammar,
Kvinnor väljs bort ur historien, 2016-11-15, svt.se
Red. Magnus Olausson och Eva-Lena Karlsson, Kvinnliga pionjärer, svensk form under mellankrigstiden, Nationalmuseum 2015.

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com